1960 började Volvo arbeta på en ny modell.
Den skulle vara rymligare och nyskapande, men byggd på välbeprövad driftsäker teknik, med tydliga släktdrag till tidigare modeller (så att kunderna lätt kände igen sig).
Den skulle finnas både som 2 - och 4 dörrars, och dessutom som kombimodell.

Så i slutet av 1966 presenterades Volvo 144:an.
Den hade framvagn, motor och växellåda från Volvo Amazon och stel bakaxel med spiralfjädrar.
Den fick en bra liten vändradie på 9,25 meter, vilket faktiskt är bättre än den betydligt mindre Amazonen hade.

Motorn fanns i två alternativ:
B18a 85hk (SAE) - 5000 r/m
B18b 115hk (SAE) - 6000 r/m (Denna effekt hade nåtts genom höjd kompression, annan kam och dubbla SU förgasare.)

Men det var på säkerhetsfronten som den nya 144:an mest utmärkte sig.
Den hade bla skivbromsar (Ate/Girling) på samtliga hjul, vilket i övrigt endast några lyxbilar var förunnat.
Bromsarna var även utrustade med reduceringsventiler, vilka säkrar att bakhjulen inte låser sig före framhjulen.
Bromsarna hade även fått ett nytt tvåkretssystem, vilket medförde att om en krets gick sönder hade man alltid full bromsverkan på två framhjul och ett bakhjul (motsvarar 80% av normal bromsverkan).

Det faktum att 144:ans tidlösa något kantiga kaross var ett designmässigt lyckokast, måste väl nu i efterhand erkännas då det blev en mycket långlivad modell. Dragen följde ju med även till efterföljande modell (240:n).

De lådformade front och akterpartierna fungerar som en mycket bra energiupptagande krockdeformationzon vid en eventuell krock.
Ratten är av säkerhetstyp (ger med sig vid en krock). Bilen har en delad rattstång som inte går in i kupén vid en frontalkrock.
Dörrlåsen är av tvålägesmodell.
Man har stora glasytor vilket medför en god sikt åt alla håll.
Dessa rutor hålls vintertid isfria genom ett bra fungerande värme/fläktsystem och en bakrutedefroster.