Julius Sundström - personen bakom minnesfonden

I början av december delar Lulebygdens Forskarförening årligen ut ett stipendium ur Julius Sundströms minnesfond till någon därav förtjänt forskare. Varje gång du besöker föreningens lokaler möter dig ett inramat fotografi, Julius Sundström, och ett antal graverade namnskyltar som erinrar om fonden. I ett av rummen på forskarlokalen förvaras dessutom, inbundna i pärmar, ett stort antal handskrivna forskarresultat signerade Julius Sundström. Många av oss är det som någon gång nyttjat dessa pärmar, men hur många vet egentligen vem Julius Sundström var och varför så mycket i föreningens verksamhet bär just hans namn?

Som tidigare redaktör för Medlemsbladet har jag genom Julius son, Gunnar Sundström i Sundsvall, fått ta del av en urklippssamling om denne eldsjäl. Med utgångspunkt från ett par av dessa urklipp har jag velat försöka teckna bilden av Julius Sundström och hans gärning.

Julius föddes den 12 april 1900 i Lulavan, där han även växte upp. Ett brinnande läsintresse förde honom in på studier vid folkskoleseminariet i Luleå, från vilket han utexaminerades 1921. Några år senare avlade han även kantors- och kyrkosångarexamen.

Hans lärarbana startade i Antnäs där han verkade fram till 1932. Detta år valdes han så till kantor i Nederluleå församling, varför han flyttade till Klockargården i Gammelstad. Tjänsten som kantor upprätthöll han ända fram till pensioneringen 1964.

Vid sidan om ett stort läs- och musikintresse, var släktforskning den stora hobbyn. 60 år av sitt långa och rika liv ägnade han åt denna hobby. Många somrar tillbringade han på resor mellan länsarkiv runt om i landet, för att studera kyrkböcker. Han läste också mycket om socknarna och deras historia, för att bättre förstå sammanhangen mellan hur folk levde och vad som kom fram ur kyrkböckerna. Han var en ivrig tillskyndare av Lulebygdens Forskarförening, han gjorde mängder av släktutredningar åt gamla och unga nederluleåbor, han ledde studiecirklar i släktforskning, men framför allt - han har lämnat ca 11 000 handskrivna dokument efter sig /de inbundna pärmarna/.

I dessa kan man följa släkter ända tillbaka till 1500-talet. Ett oerhört värdefullt och för eftervärlden intressant arbete. Utredningarna är upplagda efter socknar, gårdar, personer, mantalsnummer o.s.v.
Julius Sundström anlitades även av den medicinska forskningen för att kartlägga släktsambanden mellan föräldrar till 14 barn som avlidit i den svåra sjukdomen Morbus Gaucher. Sjukdomen var för Norrbottens vidkommande koncentrerad till Överkalix, men hade även utlöpare till Gällivare och Kalix.

”Släktforskning är den trevligaste formen av korsord” säger Julius Sundström i en tidningsintervju 1984, då 83 år gammal.

Intresset för släktforskning och lokalhistoria väcktes tidigt och berodde, enligt Sundströms egna ord, på modern. När han år 1932 kom till Gammelstad som kantor hette prosten i församlingen Albert Nordberg, i alla böcker om Norrbotten erkänd som en tillförlitlig, noggrann och professionell historiker. Alla handlingar, alltsedan medeltidskyrkans tid, förvarades i arkiv och de mera världsliga handlingarna förvarades i en kista i kyrkans vapenhus. På ett enda ställe fanns alltså alla de böcker som präster och ämbetsmän i socknen upprättat genom seklerna.

”Jag började läsa och göra uppteckningar om mina förfäder och lärde mig åtskilligt”, säger Sundström i samma intervju och tillägger: ” När jag hållit på tillräckligt länge och även hjälpt andra människor, blev jag kursledare”.

Julius Sundströms liv bestod dock inte enbart av släktforskning. Under årens lopp räckte tiden även till för förtroendeuppdrag i Frimurarna, Nederluleå Kyrkobrödrakår, Genealogiska föreningen och som ordförande för pensionärerna i Nederluleå.

Julius Sundström dog den 29 januari 1992, nästan 92 år gammal.

Källor: NSD den 5 januari 1984 och Norrbottningen den 7 juni 1990.

Ulf Artursson