• Ordföranden har ordet
• Birgit Pettersson
• Höstens kyrkresa
• Spiksmide i södra Närke
• Kafékvällar i juli
• Torp och byavandring
• Nationaldagen
• Slåtter
• Lerbäcksmarken
• Rasmus på luffen
  
• ASLJ-smalspårig järnväg
• Antikrundan på besök
  
• Tjärbränning
• Studiecirklar i Närkesberg
• Hembygdens dag
• En gåva
• Något att berätta eller har du synpunkter

Höstlöven viner i luften utanför fönstret. Det är höst. Det innebär att vi börjar leva på ett annat sätt. Vi stänger våra dörrar och sitter och kurar i stugvärmen. För många av oss blir det ett annat liv man lever på vintern. Det är också så i vår förening att vi måste stänga våra lokaler, eftersom vi saknar den sköna sommarvärmen. Då blir inte aktiviteterna så många under den kallare delen av året. Det innebär inte att allt engagemang upphör. Hösten och vintern är ju ofta den tid då vi kan ägna oss åt studieverksamhet av olika slag. I många av våra småorter pågår en livlig verksamhet när det gäller att gå tillbaka i historien och kartlägga vad som hände förr. Ett mycket lovvärt arbete. Ett speciellt projekt inom den lokalhistoriska forskningen har startats av Einar Lyth. Projektet går ut på att kartlägga Sundbo härads bebyggelsehistoria främst tiden 1550-1875. Lyth har lyckats knyta ett antal personer från bygden till projektet, och där ingår även några från vår förening. Finns det flera intresserade som har tid och möjlighet att delta i arbetet så vänd Er till Einar Lyth, eller så kan vi i föreningen förmed-la kontakten. Jag vill önska alla en skön höst och vinter. Vi återkommer en bit inpå nästa år för vi har just börjat planeringen för nästa års program.

Birgit Pettersson

Vår styrelsemedlem Birgit Pettersson har lämnat oss. Birgit var en mycket aktiv person, som under årens lopp uträttat mycket för Lerbäcks Hembygdsförening. Hon har under många år varit med i styrelsen och har också lagt ned mycket arbete i textilkommittén. Tillsammans med maken Erik var hon stugvärd under många år. I den uppgiften inriktade hon sig i första hand på att hålla fint och pyntat inne i hembygdsgården. Inget arbete var henne främmande. Hon ansvarade för vår förenings lotterier på Lerbäckmarken och hon var alltid med och räknade kassan efter våra evenemang. Hon var aktiv in i det sista och så sent som de sista veckorna kunde vi rådfråga henne. Birgit lämnar ett ljust minne efter sig.

Höstens kyrkresa

Lerbäcks Hembygdsförening brukar varje höst företa en resa till någon intressant kyrka. Denna höst var det Skagershults gamla träkyrka i närheten av Hasselfors, som var målet för resan, som samlade ett mindre antal deltagare. Två av deltagarna Margareta och Karl-Erik Hökerberg, som hade en särskild anledning att besöka kyrkan. De gifte sig nämligen där 1956. Kyrkoherde Anders Nilsson inledde med en kort andakt, som med betraktelse och psalmval anknöt till söndagens bibeltexter. Därefter gav kyrkoherde Mårten Eriksson, verksam i Ramundeboda församling, en presentation av kyrkan och dess historia, som sträcker sig tillbaka till Drottning Christinas tid. År 1647 anhåller Melker Falkenberg på Bålby gård om och får tillstånd att bilda en egen församling. Han börjar att bygga en kyrka med medeltidskyrkan i Tångeråsa som förebild. År 1651 står den nya kyrkan färdig, men när en ny kyrka byggdes i Hasselfors 1878 övergavs den gamla medeltidskyrkan. Den kom emellertid till heders igen när den nya kyrkan brann efter endast femton år i bruk. Efter att ha tjänstgjort som församlingskyrka i fyra år började den att långsamt förfalla och användes en tid som vagnslider. Intresset för att rusta upp kyrkan vaknade så småningom och 1927 renoverades den genom Hasselfors Bruks försorg. En stor del av inredningen är kvar bland annat predikstolen och den vackra baldakinen ovanför predikstolen. I dag äger och förvaltar Ramundeboda-Skagershults kyrkliga samfällighet kyrkan. Den används numera i begränsad omfattning, mest för dop och vigslar, men endast sommartid från midsommar och fram till sista augusti.

Spiksmide i södra Närke

ALLMOGESMIDE OCH SMIDESHANDEL I SÖDRA NÄRKE OCH NORRA ÖSTERGÖTLAND.

Så lyder titeln på en uppsats hämtad ur LOKALHISTORISK LÄSNING för Örebro län. Nr 7
( Den kan beställas från Lokalhistoriska Sällskapet i Örebro län)
Uppsatsen är skriven av Annette Thörnquist boende i Uppsala men uppväxt i Skyllberg. Vi har hämtat ett avsnitt ur uppsatsen, som handlar om spiksmidet i Lerbäcks socken. Under senare delen av 1800-talet fanns det ett tjugotal smideshandlare i Lerbäcks socken. Trots att spik tillverkades maskinellt vid Skyllbergs och Gryts bruk med flera, fortlevde bondesmidet och smideshandeln i trakten långt in på 1900-talet. Verksamheten minskade dock efterhand och efter högkonjunkturen kring första världskriget hade de flesta smideshandlare avvecklat sin rörelse. Firma Oskar Carlsson Bunken, som var en av de största grossisterna i spik i trakten, fortsatte in på 1940-talet om än i starkt reducerad skala. Under krisåren i början av 1920-talet lämnade ännu ett hundratal bönder och torpare runt om i Lerbäcksskogarna sitt smide till Bunken. I början av 1930-talet var c:a 40 smeder bokförda och tio år senare ett tiotal. Under de sista två årtiondena tillverkades mest nagel, samt olika typer av krok, t.ex. rörkrok, kabelkrok och s.k. ”rabbiskrok”, som användes för att fästa bastmattor på husväggar innan de rappades. Spiksmidet var en bisyssla till jordbruket och för många jordbrukare bidrog smidet högst väsentligt till försörjningen. Vissa spiksmeder hade till och med drängar i smedjorna, medan andra arbetade i mycket liten skala. Omfattningen av smidet varierade naturligtvis också med efterfrågan. I utbyte, för det handlade främst om byteshandel, fick smederna livsmedel och andra varor från Bunkens handelsbod samt i vissa fall även råvaror till smidet. Smideshandeln vid Bunken omfattade även ox- och hästskor samt klackjärn och broddar, som tillverkades av yrkessmeder. Lie- och saxsmederna i Lerbäck skötte i regel försäljningen själva eller lämnade till vissa bestämda smideshandlare

Kafékvällar i juli

Under juli har Hembygdsgården varit öppen onsdageftermiddagar utom den 14 juli då det var Spånbrokällan som gällde. Först ut var Husbandet med Åke ”Tösnahultarn” Pettersson i spetsen tillsammans med Ingvar ”Vatton ” Lundberg, Bo Gäfvert, Peter Johansson och Anneth Pettersson

Spånbrokällan
Den traditionella träffen vid Spånbrokällan anordnades i år på en onsdag eftermiddag. Platsen blomstersmyckas alltid dagen före. Norra Vätterbygdens spelmän underhöll och Sonja Öhrman Eriksson berättade om sitt naturintresse och läste ur sin bok Saga och Dikt Serveringskommittén bjöd på kaffe med dopp i det gröna. Solweig Clefjord vann frågepromenaden och därmed, den av Sonja, gjorda Bärfisen.

Den tredje onsdagen i juli var det flickorna i gruppen SMULTRON , som svarade för underhållningen. Trots det usla vädret denna dag blev det fullt i stugan av folk, som ville lyssna på de unga sångarna. Gruppen har varit mycket engagerad under sommaren. Glädjande för Hembygdsföreningen att de finns att tillgå och att de är från vår hembygd. Vid alla onsdagarna i Hembygdsgården har det serverats våfflor till kaffet.Det var ett antal av föreningens damer som svarade för detta, här representerade av Ingela Oxelgren.

Kafékvällarna har sedan förra året avslutats med allsång. Det är allmänt populärt som bekant och så även i Lerbäck. Åke är en rutinerad allsångsledare, som verkligen fick upp stämningen i Hembygdsgården. Det bjöds på mer än allsång. Åkes barnbarn Alvida spelade tvärflöjt och Sara Benckert från Påls-boda sjöng. Medverkade gjorde även Anneth Pettersson på gitarr och keyboard.


Torp och byavandring

Kulturvandring i Närkesbergs centrala delar.

De traditionella byavandringarna i Närkesberg med omnejd fick i år en något annorlunda inriktning. Det blev istället en kulturvandring, som startade vid Björklundavallen. I direkt anslutning till fotbollsplanen ligger Sveasalen byggd 1906 av Östra Lerbäcks Blåbandsförening, som såldes till NIK 1982. Inom angränsande område fanns en gång i tiden här bl.a. skomakeri och lanthandel. Nästa anhalt på vandringen var Bergsgården- en gång Bergs skola, invigd 1881. Skolan lades ner 1968 och blev istället föreningslokal. Tyvärr brann den ner 1982, men återuppbyggdes som nuvarande Bergsgården. I området runt Bergsgården har funnits affär, post och sparbankskontor. Ett unikum i Närkesberg är Nisses och Olles smedja, som utöver smedja var reparationsverkstad och snickeri från 1931-1980. Den står idag i stort sett i samma skick som när den lämnades. Vandringen fortsatte därefter till Närkesberg centrum eller Toltorpa Tall eller Vadsbron som platsen hetat till och från. I den fastighet som markerar centrumet har i ordning föjande verksamheter förekommit: Oskar Andersson - affär 1912- 1913, Konsum 1915- 1973, ICA 1973- 1982, och slutligen Nära Dej 1993- 2003, som stängdes 1 aug. 2003. Inom detta område fanns under ett antal epoker mejeri, cykel- och sportaffär, åkeri- taxi - och bussrörelse. Kulturvandringen avslutades i Toltorps Missionshus, där Karl-Yngve Sjökvist berättade om missionshusets historia. Huset byggdes 1863 som skol- och missionshus. Emme hyttelag stod för största delen av kostnaderna. Huset ägs och förvaltas av Toltorps Missonsförening. Numera används huset för religiösa sammankomster mestadels i Svenska Kyrkans regi.

Det är Närkesbergs Byavandringskommitté som planerar och genomför byavandringarna. Förutom John och Anders Lindkvist, som leder vandringarna ingår i kommitten Ragnar Gottfridsson, Åke Karlsson, Anders Sjökvist, Karl-Yngve Sjökvist och Bo Karlsson Rönneshytta. Dessutom ingår Torbjörn Andersson, Inge Flodin och Ingvar Karlsson som sakkunniga inom olika områden.

Byavandring Nornäset

Årets byavandringar avslutades vid Nornäset, som är en annorlunda by på många sätt. Byn består av en gård och har gjort det hela tiden. Namnet Nornäset kan komma av nor, som betyder smal landremsa. Det kan också komma av Nordnäset eftersom byn ligger på ett näs, som sticker ut åt norr i Storsjön. Den förste som bodde som man känner namnet på är Lars Bengtsson Han bodde här 1694. Det har varit många ägare under årens lopp, herrgårdar i Östergötland, Mariedamms säteri och Skyllbergs bruk. 1918 köpte Gustaf Adolf Öhlin gården/byn och flyttade hit. De sista som levde av jordbruket var Helge och Greta Karlsson, som senare flyttade till Knutstorp. 1939 köpte Frans Landtblom Nornäset, som då blev fritidsbostad. Numera bor här, permanent sedan 2001, Cecilia Landtblom och hennes man Jan-Olov Kumlin. Det hus som paret Kumlin bor i idag byggdes 1986 då det gamla revs ( Se Kerstin Karlssons teckning på omslaget) Den nuvarande byggnaden , som är något större till yta, skiljer sig inte nämnvärt till exteriören. Utöver huvudbyggnaden finns det tre mindre hus, som användes som fritidsbostäder av släkten Kumlin.

Torpvandring i Dunsjötrakten

Årets torpvandring i Dunsjö med omnejd var en fortsättning på 2003 års torpvandringar i samma område, som omfattade Dunsjö gästgivargård, Skatebacken, Ångatorp, Sjölunda, Sticksfallet och Forsen. Senare besöktes platserna av en landsantikvarie från länsstyrelsen i Örebro. De kommer att fornminnesregistreras. Bertil Engdahl ledde som vanligt årets vandringar. De platser som besöktes under årets vandring var i ordning: Mostugan, Majtorp, Anderstorp, Ängfallet, Kvarnstugan (huset finns kvar obebott) Banvaktstugen och Brahus. Namnet Dunsjö kan härledas till 1554 då platsen hette ”Dunssöö” enligt Riksantikvarieämbetet, Det medeltida Sverige. Befolkningsuppgifterna är hämtade från husförhörslängder och församlingsböcker, de äldsta från 1780. Kartmaterialet kommer från lantmäterimyndigheten och lantmäteriverket. Det är Hembygdsföreningens Torpinventering kommitté med Bertil Engdahl som tagit fram allt underlag. Till sin hjälp har han haft Bo Karlsson i rekognoseringsarbetet och Sven Wester, som stansat alla skyltar. På varje besökt plats sätts upp en skylt med namn på den siste boende på platsen.

Nationaldagen

I strålande väder firades Nationaldagen och Svenska Flaggans Dag på traditionellt sätt vid Hembygdsgården. Talare var Hembygdsförbundets ordf. Conny Sandberg. Medverkade gjorde Spikblecket under ledning av Gösta Svensson och Åsbro pensionärskör under ledning av Eskil Sundmark

Slåtter

Inför Hembygdens dag är det viktigt att ängen nedanför hembygdsgården är nyslagen. Men den skall slås på gammalt vis. Det innebär att den skall slås med lie, krattas för hand och slutligen hässjas.

Lerbäcksmarken

Hembygdsföreningen är en av de föreningar som är medarrangör i Lerbäcksmarken, men har också ett eget fisklotteri. Föreningen ingår också med eget bord i bokkaféet med försäljning av böcker och i år med en karta över ASLJ järnvägssträckning från Hjärtasjön till Askersund.

Rasmus på luffen

Granne med hembygdsgården ligger de hus som en gång i tiden var Lerbäcks Gästgivargård. Där har i sommar spelats sommarteater, nämligen Astrid Lindgrens Rasmus på luffen I samband med Lerbäcksmarken fick teatergruppen möjlighet att visa upp ett smakprov

ASLJ-smalspårig järnväg

Ett stycke järnvägshistoria
Hembygdsföreningen har som bekant ett järnvägsmuseum som berättar om de smalspåriga järnvägar, som en gång fanns i trakten. Järnvägskommittén med Eric Renstrand, som drivande eldsjäl, har arbetat med en del nya infallsvinklar. Innan vi går in på vad detta innebär finns det anledning att blicka tillbaka på ASLJ:s historia. Det hela började med att Skyllbergs Bruk i slutet av 1870-talet anlade en järnväg från Skyllberg upp till Lerbäcksmossen för att frakta bränntorv till valsverket. Något lok fanns inte till en början utan vagnarna drogs av oxar. 1881 anskaffades det första ångloket och benämndes lok nr. 1 ”KÅRBERG” . Ganska snart kom frågan upp om en järnvägsförbindelse mellan Askersund och Skyllberg, som då skulle anslutas till den befintliga delen Skyllberg -Lerbäck. Skyllbergs Bruk och Askersunds stad beslöt att gemensamt bilda ett järnvägsbolag. ASLJ . Arbetet med sträckan Skyllberg-Askersund startade juni 1883 och invigdes den 4:e december samma år. Under årens lopp expanderade järnvägsnätet ett flertal gånger med bandelen Skyllberg - Kårberg, Lerbäcks station - Rönneshytta såg. Under åren 1928-1934 byggdes skogsbanan från Lindås till Hjärtasjön ASLJ har betytt mycket trakten, vilket man förstår av de faktauppgifter, som finns att tillgå. Under åren 1884 - 1929 transporterades mer än 1 800 000 passagerare, 1 miljon gods - främst tackjärn, smältstycken, timmer och förädlade trävaror m.m. Kärvare tider kom för bruksjärnvägen. Lastbilarna tog över timmertransporterna och bussarna persontrafiken då Skyllbergs Omnibus AB bildades. I augusti 1953 började ASLJ :s ”svanesång”, när ett arbetslag började med att bryta upp rälsen mellan Hjärtasjön och Lerbäck. Och slutligen den 15:e januari 1955 avgick det sista ordinarie tåget från Askersund. Tanken bakom detta projekt är att så småningom skapa en cykel- och vandringsled som skulle kunna sträcka sig från Hjärtasjön till Askersund. Delen Ladäng -Askersund förutsätter att den gamla banvallen görs om till cykelbana den dag då väg 50 byggs om. Stora delar av banvallen är redan idag användbara

Ett lok till Lerbäck
I Lerbäck på gamla stationsplatsen står sedan i somras ett lok uppställt. Det har tillkommit på initiativ av Lerbäcks Hotells ägare, som på något sätt ville markera Lerbäcks järnvägshistoria. Hembygdsföreningens järnvägskommitté med Eric Renstrand som eldsjäl har medverkat i detta projekt. Inköp, renovering, transport och uppsättning har bekostats av Lerbäcks Hotell och ett antal lokala sponsorer. Dessutom har Länsstyrelsen lämnat bidrag. Loket, som heter Schöma, invigdes på nationaldagen av Gustaf Svensson Skyllbergs Bruk

Antikrundan på besök

SVT har besökt Askersund och spelat in Antikrundan. I samband med detta spelar man även in något som är specifikt för den trakt som omger orten ifråga. För Askersunds del blev det spiktillverkning. Man besökte självklart Kårbergs spikfabrik för att visa modern spiktillverkning. Det gamla handsmidet var även av intresse, varför Hembygdsgårdens spiksmedja fick besök. Sven Wester, vår egen smed, fick visa hur handspiksmidet gick till förr. Antikrundan, har det sagts, kommer att sändas i början februari 2005 i sex avsnitt. Avsnitt ett och sex kommer från Askersund